faith hope love
Idag hämtade jag min soffa ifrån mitt gamla hem. En konstig känsla infann sig snabbt, när tanken slog mig, att jag aldrig kommer tillbaka! Din t-shirt låg på stolen och din fleccejacka som jag alltid lånade av dig. Jag tog upp den och luktade på den, den luktade dig, oss, vi.
Jag har inte saknat dig, jag har förträngt tankar & känslor, men nu när jag stod där kändes det verkligt för första gången saknaden, smärtan kom fram! Jag orkar inte ta tag i det här med känslor, inte än...inte nu! men man hinner aldrig gömma sig, känslorna hittar en till slut...
vet inte hur... men på något sätt kommer vi klara oss du och jag...fast utan varandra.

Trackback